Bara tre år, det känns som en hel evighets sen.
Jag sörjer inte längre, men idag har tankarna varit där flera gånger.
...ändå känner jag nu hur det bildas en klump i halsen när jag läser följande rapport från
2005-06-11 LARM ca klockan 1:55 Larm från privatperson och sos. Torbjörn G, Bo K, Eric E, Leif G. Villabrand mittemot "busshuset", bakom "Lisbeth's". Kraftig brand i trapphuset. Vi började dra fram slang och kyla "Kläd Rogers" hus, sedan kom Hamburgsund och Tanum. Gott samarbete med Tanum och Hamburgsunds kårerna. Sjöräddningen låg med sin båt Tanum vid Café Bryggan som backup med vatten.
Jag hade precis kommit i säng när jag fick budet att det brann.
Det första jag gjorde var att ringa runt och få tag på Rasmus, försäkra mig på att han var i säkerhet.
Sedan avlöste samtalen varandra under hela natten.
Jag tog fram datorn där jag hade ca. 30 foto från lägenheten tagna bara en vecka gamla.
Jag bad brandmännen i andra ändan att rädda min nya kökslampa från Svensk Tenn, mina glasögon som jag hade på fläckten, fotoalbumen, tavlor... men det var redan försent.
Följande vecka befann jag mig minst sagt i kaos.
Minns inte mycket av den.
Torsdagen 23 juni satte jag mig på planet till LA, tog till flykt.
Nu några år senare så ser jag tillbaks på juni 2005 som en fruktansvärd erfarenhet, men jag har dock lärt mig mycket på den.
Jag brukar tänka att allting som händer har en anledning, a reason.
Jag har inte funnit ut svaret ännu...
Men jag vägrar att bli bitter!
Carpe Diem
Ja tiden går verkligen så fort..Inte längesen man läste om detta i tidningen. Men jag har en tro om att det som sker det sker. Vi kan nog inte påverka det oavsett om det är bra eller dåligt. Men vi får vara glada för det vi har och ta tillvara på det.
SvaraRaderaVar rädd om dig
Kram
Nicco
usch kommer oxå ihåg...vi va hos Petra och Robert när vi kände lukten å allt startade! =/
SvaraRadera