Det var dags för mig att rasta mig lite, igen.
Ingen annan kände som jag...
Ibland blir jag lite rädd för vad som komma skall, just när det gäller ens personlighet när man jobbar till sjöss.
Inte för det, jag gillar alla killar ombord, men vissa saker har jag mycket svårt att förstå.
Till exempel att dom aldrig känner sig rastlösa eller spralliga.
Det råder en slags likgiltlighet ombord och den har jag svårt att förlika mig med.
Måtte den aldrig drabba mig!
Nå väl. Nu var vdet dags att gå iland!
Ingen ville med så då får man gå själv.
Port of Rostock.
Stora fartyg ligger upplagda.
Lite trist att se...
Jaha, ditåt skall jag...
Tyskarna har utsmyckat hamnen med lite konst.
Jaa, ungefär så här ser det ut.
Inte mycket för världen alltså.
Men här var det trevligare...
Köpte mig bla. en stor burk med lakrits.
Äter nu svarta Vikinge pastiller var kväll, momsigt värre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar