Herregud, nitton årsen. Då var jag 21 år, lika gammal som stor-sonen är idag är idag.
Kan det verkligen stämma?
Idag går han tredje året på byggprogramet och bor i Uddevalla.
Är ganska självgående vilket upplevs med delade känslor...
Jag plåtade ungarna i alla vinklar.
Älskade att föreviga mina änglar på foton.
På den tiden skickde man in rullarna och jag beställde alltid dubbla kopior som jag sedan skickde runt i släkten eller till kompisar som var med på bilderna.
Idag är jag tacksam för det, har fått tillbaka lite av bildena på barnen pga. av att det fanns kopior hos nån.
Här är några på min älskade Karl Peter Rasmus.
Skithäftigt! Detta är ute på Långskär.
Hela ön är full av gryt.
Moster, Kusin och Rasse.
Matte, Rasseman och Simson.
Här kan man se Rasmus kniv, han bar kniv från låg ålder.
Givetvis hade han ingen riktig kniv, men han hittad något att ha som sin kniv. Det kunde vara en liten gren, en glasspinne eller bäst av allt var våra smörknivar.
När han blev lite större fick han ett policekit som innehöll en plastkniv, den blev han trogna vän länge.
Långskär igen. Naken.
Rasseman var ofta naken som barn, inte bara på stranden.
Födelsedagskalas.
Carro, Daniel, Davis, Simon, Linda, Alex, Andréas, Macke och Rasse.
Rasse av idag.
Se vad fin han är.
Grattis Rasmus!
Jag är stolt över att vara din mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar