Setterlinds Bageri

Igår väcktes lusten på Elefantöron.
Sådana där som vi hade på bageriet i alla år.
Smördeg, mandelmassa, nötter och socker.
Hmm, hur skall jag få ihop detta?
Men här är resultatet.
Inte lika stora och inte lika tunna, men lika goda det kan jag lova!
Öron från små elefanter.


Jag jobbade på Setterlinds under många somrar. På Stures tid.
Det började med att Kicki, en av tjejerna i butiken, bröt armen mitt i högsäsong. Då fick jag min chans att hoppa in.
Affären var fullknökad som alltid. Kö ut på gatan.
Jag skulle ta min första kund, den tanten och en yngre kille.
-Vi vill ha ett sådant bröd och pekade på det som låg i fönstret. Jag tog upp det och frågade: Detta?
Minns att det var ett kastanjebröd.
-Ja, just det.
Jag la det i en påse och gav killen det.
-Det skall skrivas på Dannholmen.
Okej, svarade jag.
Gick in bakom och fick hjälp med att anteckna i kartoteket vi hade för stamkunder.
När jag sa att jag givit dem det lilla brödet i fönstret hörde jag ett skri.
-Neeeeej, det är ju skyltbröd, flera veckor gammalt!
Oj...
Jag hade sålt ett stenhårt kastanjebröd till Ingrid Bergman.
Så började min karriär på Setterlinds Bageri och den varade i säkert 15 år.
Till saken hör också att Dannholmen fortsatte att handla sitt bröd hos oss.
Och Killen, Pavo, och jag blev kompisar. Skrattade åt detta många gånger.

So long, nu skall ja boxas på Monkey Island.

- Posted from my iPhone