Denna gång gick jag på andra hållet.
Det som jag ser som mest annorlunda här mot hemma är hur nytt och gammalt blandas. Jättefina nybyggnationer medans den gamla och fallfärdiga bara får stå och "vissna" bort.
Jag så flera, ganska många, hus som stod som vrak, fallfärdiga eller halvt nerbrunna. Och fullt åtkommligt för alla, jag tänker mest på nyfikna småungar som lätt kan skada sig på sånt här.
Hemma skulle det aldrig få förekomma.
The Glorious dead.
Men visst var det fint också, en område med kolonilotter blir man ju glad av att se så här års.
Jag går/joggar/dansar mig fram med lurar i öronen, men rätt som det var reagerar jag på något.
Vad var det där?
Jag vänder och går tillbaks.
En kille som sitter bakom ett halvplank och antecknar.
Jag hittar ingången.
En låda med nåt levande i står på marken framför honom.
Massa män, bara män vimmlar omkring.
Jag får uppmärkasamhet och dom undar vem jag är.
Jag talar om vem jag är och vart jag kommer ifrån, men undrar vad dom har där, i lådan?
Duvor!
Jag går in.
Ett helt rum fullt med burar, duvor och karlar som köper duvor.
En man tar med mig in på bakgården och visar mig, herregud vad med duvor.
Han visar stolt upp en duva som ruvar på två ägg.
Han pratar forserat och verkar jätteglad för att få berätta, men jag fattar inte mycket av vad han säger.
Brevduvor, finns det idag?
Jag tar strandpromenaden tillbaks.
Hängbjörkarna är i full blommning.
Jag gick förbi två skrot-tippar där det låg gamla kylskåp, spisar, säckar, flaskor... Inhägnat med porten helt öppen. Mitt i byn!
Brunnslock som var borta hade ersatts med lock från soptunnor, dom passade inte så bra med låg utplacerade på många av gatans brunnar, helt livsfarligt för dom som inte ser så bra eller är uppmäksamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar