Jag brukar kalla den inflyttningspastan, för jag bjöd på det när jag hade min inflyttningsfest i min förra lägenhet, nr. 13
Den som försvann...
Varje gång jag jag lagar denna rätt så tänker jag på denna fest, hur vi satt ihopknödda i mitt kök. Jag hade bilder på det.
Sissi var där, Nettan och min italienska kompis som jag idag har glömt vad hon hette. Evalotta och Johnny var där. Det är det jag vill komma till.
Johnny som inte längre finns kvar i detta jordeliv.
Han fullkommligt älskade denna mat.
Jag vet inte hur många gånger han sa att det var det absolut godaste han ätit någonsin. Nu snackar vi år efter festen alltså.
Så tankarna går även till honom varje gång jag lagar denna rätt.
Idag bestämde jag mig för att hedra honom med att döpa om min inflyttningspasta till "Johnnys godaste - Inflyttningspasta"
Kim, our cadett, kom med förslaget Budapestbakelse igår.
Jaa, det var bara mandariner som saknades. Men kapten var inte nödbedd, burkarna stod på bänken efter min powernap.
Och efter "Johnnys godaste - Inflyttningspasta" så smaskade vi på varsin tårtbit.
R.I.P Johnny Krabbe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar