Självkänslan sviktar

Under resan så funderade jag ganska mycket.

På mig själv.

Hur jag har det.

På vad jag vill göra.

Hur vill jag ha mitt liv.

Och var jag skall börja förändringarna.

Det största beslutet jag tog är en förändring som jag redan satt igång med.

Startade första dagen efter hemkomst.

Just nu känns det lite trögt. Men jag får inte tappa glöden.

Jag skall fortsätta under helgen.

Mediumet jag skulle kontakta har inte varit anträffbar...

En timmas tfn-tid i veckan.

Vet inte om jag skall välja ett annat eller om det är meningen jag skall hålla mig till tåls.

Ger det en vecka till.

Hoppas att hon kan leda mig om jag är på rätt väg.

Jag vill att hon hjälper mig att stärka mitt skydd mot negativ energi, det är jag så otroligt känslig för. Människor i min omgivning påverkar mig mycket starkt. Jag försöker att plocka bort de som tar mer än de ger, men det är inte alltid så lätt.

När jag var i Thailand så var allt så enkelt. Jag släppte på kraven och bara var.

Kände mig nöjd och faktiskt till om med stolt över mig själv.

(förutom den enda kvällen jag satt mig ensam i en bar. Då fick panik och sprang hem efter en fruktshake, med andan i halsen!)

Jag funderade på min vikt, hur fixerad jag är över den. Hur jag de sista 15 åren tyckt att jag varit för tjock! Det är ju inte klokt!

Jag bestämde mig för att försöka tycka om mig själv och min kropp och det funkade riktigt bra. Jag trivdes.

Men så kommer man hem. Här sitter det i väggarna, kraven på att vara perfekt.

Perfekt för vem?

Hur får man bort dem?

De är ju bara till besvär.

Skall man börja rabbla i spegeln varje dag...

-Jag är duger precis som jag är!

-Jag är bra!

-Jag är den jag vill vara!

-Jag är stark!

a la Mia Törnbolm metoden.

Jag har kämpat med att hålla mig kvar i det goda, varma och mjuka. Men nu känner jag att vardagen är påväg ikapp.

Men imorgon kommer killarna hem!

Min bror kommer på middag!

Det är helg!!!