lördag 5 februari 2011

Kolas hus

Joo, att ha han sittandes på balkongen var en trygghet.
Han hade koll på när jag åkte ut i båten och när jag kom in.
Han skakade oftast på huvudet när jag försökte berätta var jag hade varit och om dagens äventyr.
Vi hade kul ihop.

Nu är huset rivet och det skall bli spännande att se vad som står där till sommaren.


Åsa, jag tänkte faktiskt på dig när jag skrev förra inlägget.
Men nu känner du väl igen dig?

Kastade loss för en halvtimma sen.
19m/s vid Vinga säger dom.
Och 25 vid Skagen.
Vi skall till Skagen...

3 kommentarer:

Anonym sa...

Härliga Kola, det gick inte att göra några hemligheter på Oxnäs.

/Syster

Nicco sa...

Kola var kusin med min morfar! En härlig gubbe!!

Åsa Hellberg sa...

Jag har aldrig sett honom på balkongen vad jag kommer ihåg.Vi var ju alltid på Badberget, sällan på Badholmen:)