
Filmen gör mig upprörd.
Att är en verklighetsskilldring gör ont.
Den handlar om ondskan själv.
Hur kan man göra andra männniskor så illa?
Ens egna barn?
Hur kan man göra skillnad på söner och döttrar?
Hur klarar kvinnorna tiga still och låta sig behandlas illa.
Jag hade inte blivit långlivad i den religionen.
För orättvisa är min värsta fiende.
Filmen är gripande och den finns en mycket stark scen där Sorayas söner tvingas vända mamma ryggen. Då kom tårarna...
Jag ger den 8/10 i betyg, där 5 är sevärd.
Det är ingen film man mår bra av att se.
Men det är en verklighet av idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar