Platon.
"De är några människor som hela sitt liv suttit fängslade i en grotta.
På grund av sina bojor är de oförmögna att röra sig eller ens vrida på sina huvuden.
Det enda dom ser är grottväggen framför sig och skuggorna som dansar på den.
De har varit där inne så länge att de inte minns något annat.
Skuggorna på grottväggen och en del ljud som ibland når in i grottan är allt de uppfattar.
Eftersom det här är det enda dom känner till tror de att det dom ser är verkligheten, och de finner ingen anledning att ifrågasätta det.
Så en dag lyckas en av fångarna att bryta sig loss.
Han vrider på huvudet och ser att han befinner sig i en grotta.
Han ser ljus vid grottmynningen, och sakta, för att vänja sina ögon vid det starka ljuset, och för att han känner tvivel och rädsla för det obekanta, rör han sig mot öppningen.
Det finns människor där utanför och det går så småningom upp för honom att det är deras skuggor han sett på grottväggen.
Eftersom han inser att fångarna i grottan inte kan se att det de betraktar inte är verkligt så går han in igen för att berätta för dem om allt han har fått reda på.
Men de är så vana vid sitt eget sätt att tänka att de inte vill lyssna på honom.
Tvärtom, de tror att han blivit helt galen och de önskar att de kunde döda honom."
Du kan aldrig bryta dig loss förrän du inser att det är du själv som smider de kedjor som binder dig.
Det finns ingen åldersgräns när det gäller att förändra sitt liv, det handlar mest om att våga och att se möjligheterna.
Öppna sinnet.
Älska och bli älskad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar