Igår var den jobbigaste dagen hittills.
Jag har inte haft nån besvärande längtan hem eller efter killarna (klart jag saknar ibland men det har ändå känts helt ok).
Tills igår.
Herregud, innan dom kom ombord!
Jag hade oro och längtan i hela kroppen.
Huvudvärken (som jag haft i en vecka nu) var tyngre än vanligt.
Men tillslut fick jag se dom !
Pappa och Simon.
Åh, vad skönt. Nu märkte jag att vi varit ifrån varandra.
Härligt att se han igen, och pappa med såklart.
Vi gick omkring och tittade på båten, lunchade i min hytt och åt choklad som Simon hade med sig!
Kollade läget på bryggan.
Jag måste bli bättre på att gå dit upp. Det är en mäktig utsikt därifrån.
Det är nåt med den ungen som jag känner så väl igen mig i...
Hjälm måste alla bära som vistas på däck eller i hamnområdet.
Tack för att ni kom!
Och Tack för blomman, Lise!
Och alla tidningar, Anders!
Och Tack för Juni numret av Fjällbackabladet, men tyvärr var den ett år för gammal...
Simon i ett nötskal! Puss.
Nu är vi påväg igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar